Bangkok: Nattlivet
Okej, den här rubriken är lite missvisande. Är det något som vi kanske inte testade på fullt ut så var det väl Bangkoks nattliv. Det närmaste vi kom var väl två besök på Hard Rock Café, där det hängde en hel del ungdomar, där spriten flödade och där servitriserna dansade lite för sig själva, när de inte ropade ut dagens specialare i högtalarsystemet. Det var annars ett rätt så typiskt Hard Rock Café, med massa tv-apparater som visade musikvideos (vi fick bland annat se Depeche Mode-låtarna ”Just Can’t Get Enough” och ”Personal Jesus” – sweet!) och främst diverse hamburgare på menyn. Vi beställde in hela kannor med öl, samtidigt som vi åt gott och drog till oss nyfikna blickar. Detta var för övrigt den enda restaurangen på hela Thailand-besöket där alla fick sin mat samtidigt och det enda stället där personalen ville veta hur gamla vi var.
Jag, Larsson och Calle var lite sugna på att gå ut någon av kvällarna, men projektet rann ut i sanden, delvis på grund av Calles magsjuka de sista dagarna. Det saknades inte erbjudanden, dock. Faktum är att man överröstes av dem. Det räckte med att ta några steg utanför hotellet när mörkret lagt sig, så kröp de fram ur sina hålor: Tuk-Tuk-förarna. Det är framförallt tre tips de kommer med: skjuts till något mysigt massageställe (läs: nakenmassage med tillhörande ”happy ending”), till en tittie-show (strippklubb) eller ping-pong-show (inte direkt något som bör associeras med J-O Waldner, resten får ni lista ut själva).
De roligaste konfrontationerna med Tuk-Tuk-förare vi hade var dels med en kille som ville ta med oss ut på fest, men som fick nobben då Calle förklarade att ”we’re just going to chill”. ”Chill!?” skrek killen rakt ut - ordet fanns uppenbarligen inte med i hans fartfyllda vokabulär. Sedan var det en snubbe som nästan var aggressiv medan han la ut förslagen, men det blev som tur var aldrig hotfullt, snarare komiskt. ”You wanna go party?” ropade han när vi kom gående en sen kväll. ”No, we’re just going to 7-11” blev svaret som han inte lät sig nöjas med. ”You go party – NOW!!” gastade han för att sedan börja hoppa upp och ner. ”Okay, maybe later”, sa vi och tog en omväg när vi gick tillbaka.
Hard Rock Café. Vakterna ville rota igenom Erikas väska, vi andra klarade oss. Erika såg skum ut, tyckte de. 
Calle lyckades bevisligen smuggla in sina droger. 
Hard Rock Café gick vi till hela två gånger, en gång första veckan och en gång allra sista kvällen. Ett kvitto på caféets storhet. 
Så fort en Blink 182-musikvideo dök upp gick det inte att få kontakt med Greger. 
Glada svenskar ute i nattlivet. Thailändarna roades dock inte lika mycket av vår framfart. 
Mister Donut. Att vi inte gick in hit var ett av resans riktigt stora mysterier.
