Outer Heaven

Vissa skriver mycket om till exempel mode i sina bloggar - jag själv funderar på att starta en blogg om fötter. Inte snygga fötter dock, utan mina egna sargade fossingar. Det var inte länge sedan jag lade upp en bild på hur min vänsterfot såg ut efter att jag trampade snett under en joggingtur i skogen, nu är det dags igen, samma fot råkade nämligen ut för synnerligen omild behandling när vi spelade fotboll i söndags. Det var Calle Sjöström som delade ut en halvtuff glidtackling som träffade precis vid inre "knölen" på foten, där man är så känslig för hårda smällar. Jag spelade dock vidare, men när jag kom hem började foten svälla upp. Detta resulterade i en ispåse på foten och ett par dagar hemma från jobbet för att komma i form igen. Tack för kaffet, Calle! >:-(

På torsdag är det konsert med In Flames på Annexet. Hoppas foten är bra då, annars kan jag inte hoppa jämnfota till "Only For The Weak".

Just nu håller jag på och läser den kritikerrosade vampyrromanen Låt Den Rätte Komma In. Den är verkligen sjukt bra och spännande, så det lär inte ta lång tid att bläddra igenom den. En rolig sak med boken är ju att den utspelar sig i Västerort, och främst i Blackeberg då. Det känns lätt surrealistiskt att läsa boken på tunnelbanan och åka förbi platser där läskiga mord inträffat för 27 år sedan (boken tar sin början i oktober 1981), även om det inte på riktigt förstås. Eller...?

Som ni kanske känner till (och ser på bilden nedan) så har filmversionen just gått upp på bio, med väldigt bra recensioner. Ska bli spännande att se om filmen behåller bokens råa ton med alla blodiga detaljer och liknande.

Tjurruset är loppet för de tuffaste av de tuffa, det är ett hårt terränglopp som sträcker sig upp mot en mil, med hinder som djupa kärr, snöhögar och lervälling på vägen. I år hölls loppet ute i Visättra vid Flemmingsberg, väldigt nära där Lindus Findus först bodde efter att hon flyttat till Stockholm för ett par år sedan. Eftersom det var sådant otroligt skönt oktoberväder i lördags så var det en no-brainer att åka dit och kolla på de tappra löparna, inklusive Peter Olofsson som vi såklart hejade på.

Måste säga att jag blev sugen på att springa jag med, men med min onda fot så var det ju ingen bra idé. Jag som snavade och vrickade foten på den enda roten i hela Grimstaskogen hade väl förmodligen brutit båda benen ute i spåret om jag ställt upp i Tjurruset. Nåväl, det roligaste var nästan speakern, som verkade besatt över faktumet att alla skulle vara glada hela tiden. "Nu kan löparna behöva känna lite glädje från publiken, hörni!" eller "Löparna är glada, publiken är glada, alla är glada här i Tjurruset!" var några av kommentarerna han fällde.

Här kommer bildskörden:

Här kommer ett samplat samtal från jobbet, angående Britney Spears nya singel "Womanizer". Det hela började med att Kenneth för femtioelvte gången i ordningen berättat att Britney ligger naken i en bastu i videon till låten.

Kenneth: Men hörni, vad betyder "womanizer" egentligen?
Alla: ...
Kenneth: Är det någon som vet?
Jag: Det är ungefär en sådan som du, Kenneth.
Kenneth: Som jag?
Jag: Ja, en kvinnokarl alltså.
Kenneth: Va!?
Jag: Ja alltså, det betyder "kvinnokarl", typ.
Kenneth: En kvinnokarl?
Peter Olofsson: Ja alltså, det är inte samma sak som en transa, Kenneth.
*spridda skratt i lokalen*
Kenneth: Jaha, jag tror jag hajar!

Fotnot: Britneys kommande album Circus släpps i Sverige den 3 december. 

 

Det här var grejer, ska ni veta! Efter att ha jobbat en hel arbetsdag i onsdags så hoppade alla postisarna i Ulvsunda på en chartrad buss, sedan hämtade vi upp några kollegor i Solna Strand och Hallonbergen (born and raised...) för att sedan fara vidare ut mot Årsta Postterminal. Alla som är fast anställda hos Posten AB måste göra det här besöket, då vi genom vissa föreläsningar och rundturer fick veta hur Posten ska modernisera sin verksamhet år 2009.

Nåväl, det var faktiskt ett roligt besök, även om jag inte kan påstå att jag lärde mig mycket av alla siffror och statistik. Det bjöds i alla fall på en hel del smörgåsar, kaffe, bullar och festisar - självklart var alla och snyltade som gamar så fort man kom åt. Någon middag behövde jag inte äta samma kväll... *dryg och mätt* Lite roligt var att jag som vanligt hamnade i centrum, denna gång genom att bli gruppledare för Peter Olofsson, B-L och sju stycken främlingar. Mitt jobb var att se till så att ingen försvann under rundturen och att alla var samlade till varje föreläsning. Jag behövde inte anstränga mig så mycket, men en gång fick jag säga till två sega gubbar att "ja, nu väntar vi bara på er två". Mathias såg vad jag höll på mig och tog ner mig på jorden igen genom att kalla mig för Mini-Hitler. Så går det när man får för mycket makt!

Hade tagit med mig kameran, blev inte så mycket fotomöjligheter som jag önskat, men här är i alla fall lite.

Nio fredagar av tio är jag inte hemma om kvällarna, och därmed missar jag alla höjdarprogram som SVT, TV4 m.fl. förgyller svenska folkets start på helgen med. När jag igår fick ledigt från repningen med bandet så beslutade jag mig istället för att bli tv-kritiker för en kväll. Sanningen är den att jag nästan bara tittar på tv när det är fotboll igång och när Filip & Fredrik syns i rutan. Nåväl, fredagens tv-tablå såg inte särskilt imponerande ut på pappret, men jag beslutade mig för att ge det hela en chans och se hur länge jag kunde hålla mig vaken.

Jag började med att se reprisen av Färjan (Kanal 5, 19.00), mest för att gubbarna på jobbet pratar om att det är så bra hela tiden. Vi får inblick i hur medarbetarna på båten Cinderella har det, och vilka problem de ställs inför dagligen. Yeah, men det ända man vill se är ju i princip fylleskandalerna och gästerna som inte kan uppföra sig på ett eller annat sätt. Jag borde inte gilla det, men jag ser faktiskt hela programmet, trots att det är en hel timme långt. How very strange! Undrar förresten om brorsan (som av en händelse var på kryssning samtidigt som programmet sändes) slängts i fyllecell någon gång...?

Sedan tar årets Idol (TV4, 20.00) vid, som ju av en händelse var på tapeten i mitt förra inlägg. Kontorets Idol-fantast Kamel har bestämt hävdat att det inte finns några bra idoler det här året, och inget jag får se ikväll säger emot det påståeendet. Det hela inleder med att alla idolerna tillsammans sjunger Backstreet Boys kanonlåt "Larger Than Life" på ett kalkonmässigt sätt, sedan är det dags för idolerna att ta ton på varsitt håll. Den här ynglingen Johan Palm, ska han vara bra på något sätt? Förra veckan slaktade han Coldplays "Viva La Vida", och även om kvällens tolkning av Suedes "The Beautiful Ones" inte låter lika illa så är det kort sagt gräsligt att höra. Även den andra killen som ska vara så bra (Lars?) var ju sjukt dålig i sin tolkning av U2:s "One". Lägg till en jury som verkar tycka nästan allt är jättebra och en självgod Peter Jihde så har jag inget val än att byta kanal till SVT efter en timme. 

Robin Paulson har säsongspremiär för sin talkshow Robins (SVT, 21.00) ikväll. Den unge komikern har i medierna kallats Sveriges svar på David Letterman. Snarare Sveriges svar på Brendan Frasier i "Mumien"-filmerna, säger jag. Närå, han är ganska kul ändå, och det var lite coolt att Dolph Lundgren var där. Själv satt jag mest  och smålog åt episoden som vår trummis Robin Idman var med om på planet hem från Italien i somras, då Dolph hade satt sig på hans plats. Dolph frågade om han fick sitta vid gången, men Robin sa nej och Dolph fick flytta på sig. Hahaha! Lustigt nog spelar Dolph en trummis som måste slåss mot skurkar i sin senaste film, vilket sammanträffande.

När klockan slagit 21:30 får det vara nog med tv-program, och jag väljer att börja titta lite på Kanal 5-filmen Freaky Friday, där Lindsay Lohan spelar en stökig tonåring som lyssnar på Hives och spelar dålig rockmusik. Byter efter första reklambreaket till SVT som visar The Wedding Crashers, som jag visserligen redan sett, men den är ju så kul så jag tittar vidare tills jag somnar efter en dryg timme. En lyckad kväll är till ända!

Denna lördagkväll kommer också att spenderas hemma. Jag ser att tv-tablån frestar med godbitar som Stjärnor På Is, Dansbandskampen, Musikmaskinen, med flera. Kommer jag ikläda mig rollen som tv-kritiker ikväll igen? Eeeeeh, nej tack, skulle inte tro det.

Jag har följt Idol extremt lite i år, har inte ens sett uttagningsavsnitten som ju brukar vara ganska så roliga. Det kanske man borde ha gjort, då det visade sig att min syssling Linda Norrgård Pritchard (bilden) var en av deltagarna, men tyvärr blev hon utröstad precis innan alla finalister var klara, om jag förstått saken rätt. Det var ju lite synd att Linda, som har en riktigt schysst pipa, inte gick hela vägen till finalen och vann alltihop, för det hade jag inte varit sen att dra nytta av i såfall.

Jag kan se pressrelasen för mitt bands Lost Domains debutalbum framför mig: "Nu kommer Idol-vinnaren Linda Norrgård Pritchards sysslings skiva", eller något liknande. Ska se till att kolla upp om jag har några andra musikaliska sysslingar (eller rent av pysslingar) som jag kan leecha på, man vet aldrig, vi har en stor och omfattande släkt.

Finns inte så mycket att säga egentligen, eftersom jag inte kunde springa själv så gick jag runt på lite olika platser denna sköna oktoberdag och plåtade löpare för fullt. Den första bilden är på Erik Sjöqvist (nr 1) som typ alltid vinner överlägset, denna gång var inget undantag. Sista bilden är på Lindus Findus som gjorde sitt första H-bylopp och sprang under timmen, bra jobbat! Min ärkenemesis Peter Olofsson såg jag tyvärr aldrig till, men han gjorde tydligen också bra ifrån sig.

I fredags firade vi Ahlins 22-årsdag i replokalen, och det kom en massa folk. Jättekul, det bjöds på tårta och Ahlin fick en Judas Priest-biljett i present av oss. Jag slängde in en bonuspresent i form av ett par strumpor med Clint Eastwood-motiv. En kul detalj är att alla på festen hade röda ögon (vampyrer?).

Var det någon som sa bilder?

Idag var det tänkt att jag för tredje året i rad skulle ställa upp i Hässelbyloppet, men i likhet med Roger Federers avhopp från Stockholm Open så tvingas de tävla utan den störste stjärnan... Anledningen är detta:


Vet inte om det syns så bra, men det är i alla fall ett elakt blåmärke som syns längs med fotsulan. Detta efter att jag i min dumhet provade på en löprunda i skogen i tisdags. Efter någon kilometer trampade jag ordentligt snett och fick snopet linka tillbaka till lägenheten. Det har varit en kamp mot klockan att bli frisk i tid, och även om det känns ganska bra numera så kommer det knappast att hålla för en mils löpning, därför måste jag tacka nej.

Det känns lite ledsamt och förargligt, dels för att jag redan betalt anmälningsavgiften och även för att jag i år skulle ta det där svåra steget och äntligen lyckas springa under 48 minuter, som jag sprungit på två år i rad. Men det gäller att se postivt på det hela, nu får jag chansen att följa loppet från sidan om, med min kamera. Om jag ser något att skriva hem om så kommer det ett inlägg senare. Laterz!

Svenskutvecklade Mirror's Edge kan bli årets titel, om de hisnande spelmomenten från de trailers man sett fungerar i praktiken och inte bara ser fantastiska ut. Jag är peppad, och blev inte mindre förväntansfull när man fick höra spelets ledmotiv - som sjungs av ingen mindre än Lisa Miskovsky. Låten heter "Still Alive" och är fan-fucking-tastic, om ni ursäktar uttrycket. Modern och ganska så elektronisk pop med drag av både Coldplay och Kent, ändå känns den som klippt och skuren för den science fiction-aktiga estestiken som spelet stoltserar med. Gör er själva en tjänst och lyssna på låten här nedan.

Den 11 november smäller det - då släpps Mirror's Edge.

Jag har varit på Arvikafestivalen en gång, kommer inte ihåg vilket år, och nu ser det ut som att ett andra besök är på gång. Anledningen till detta är att festivalen gjort sin överlägset största bokning någonsin i form av syntrockurfäderna Depeche Mode - mitt absoluta favoritband. Depeche är kända för att nästan aldrig göra festivalspelningar, men när det nu väl blev av så känns det logiskt att den enda Sverige-spelningen nästa sommar hamnar i syntnästet Arvika. Eftersom bandet då kommer att ha en ny skiva ute så känns det som att jag inte har råd att missa detta. Det enda som skulle kunna toppa Depeche på Arvika är typ om Sweden Rock Festival bokade Metallica, och det kommer ju aldrig att hända. Detta är stort, för att inte säga enormt!

Biljetterna till Arvikfestivalen släpps den 13 oktober.

"I see... music video directors..."
"When do you see them?"
"All the time!!"

Som av en händelse har jag sett Sveriges två främsta musikvideoregissörer på stan inom loppet av några dagar. Först förra söndagen, efter min kurs hos Studiefrämjandet, i Vasaparken där jag gick förbi en stiligt klädd Johan Renck, även känd som Stakka Bo. Han har regisserat videor till bland andra Madonna, Beyonce, Robbie Williams, New Order och Kylie Minogue. Honom har jag dock sett på stan ett par gånger förut, så det kändes inte så märkvärdigt.

Då smällde det aningen högre när jag och Larsson i närheten av replokalen fick syn på Jonas Åkerlund, som är en mångsidig herre med både hårda akter som Metallica, Candlemass, Rammstein och Satyricon på meritlistan, samtidigt som han jobbat med U2, Roxette, Christina Aguilera och Rolling Stones. Vi skämtade om att vi skulle gå fram och fråga Jonas om han kunde tänka sig att göra en video åt vårt band Lost Domain, men vi fegade ur och gick och åt kebab istället. Han handlar på ICA Nära Roslagstull, bara så att ni vet.

Denna festliga händelse firar jag med att posta Jonas Grammy-belönade musikvideo till Madonnas "Ray Of Light".